Ztiinaaaberg

Hej, här kommer lite knäppa tankar från mig.. :P


Jag undrar hur det känns:

..att ha någon nära men ändå så långt bort ifrån sig..
..att bli älskad men ändå känna sig värdelös..
..att dom som man tror kan svika en är dom som hela tiden finns där för en..
..att känna sig som en svikare men är en riktig vän..
..att huvudet kommer att sprängas av frågor men bara av nyfikenhet..
..att den man trodde var förlorad var den som egentligen var den man älskade mest av de alla..
..att man bara vill skratta för de stunder som var de bästa men var bara de som sårade den mest..
..att vara så tyst men egentligen så är man den som pratar mest med de man är med..
..att säga att man vågar saker som man egentligen inte vågar men man säger bara så för man inte vill tappa taget om den man älskar mest..
..att man inte kan berätta hur man känner sig för sina kompisar för man vet inte hur man ska förklara.. 

Tänker alla så, eller är det bara jag? Hehe, jag låter ju helt vrickad!!!! :P

---

 Hursomhelst så har jag inte gjort nåt mer än att tänka tänka och tänka, läst två böcker och tittat på tv... Inte så mkt mer.. :P   Harebra! <3 :) :) :) :D :D